Diversehandel inom snickeri
De första åren tillverkade Vedums snickeri allt möjligt. Marknaden bestod av byn och den närliggande landsbygden och sortimentet var helt enkelt det folk behövde. Allt från vaggor till likkistor.

 I början av trettiotalet präglades Sverige av den ekonomiska depressionen. Vedums snickeri överlevde genom Viktors hårda arbete och genom att han höll hårt i slantarna.

Under andra hälften av decenniet utvecklades Sverige och marknaden växte, bland annat tack vare att vägarna och bilarna blev fler och bättre. Vedum började nu sälja varor så långt bort som Göteborg och produktionen specialiseras.

 − Det var en agent från Göteborg som drev på utvecklingen. Han reste runt till småsnickerierna i trakten och köpte varor som han sedan sålde vidare till byggmästare i Göteborg. På så vis kom han att påverka tillverkningen i företagen. Viktor såg en möjlighet och började fokusera på tillverkning av köksdetaljer.

Det berättar Lars Efraimsson i bilen till nästa anhalt för Vedums snickeri, det som fortfarande heter Nordvalla. När efterfrågan tog fart i slutet på trettiotalet blev snart lokalerna på Vidhemsgatan för små.

Vedums snickeri beslöt återigen att investera i en större fabrik. Då hette det att den låg en kilometer utanför Vedum men numera har området införlivats i samhället.

Med tanke på att andra världskriget startade samma år som företaget flyttade in i nya större lokaler kan man tänka sig att Viktor kände en viss oro. Nu arbetade dessutom de tre sönerna i firman. 

Kriget gjorde att efterfrågan på snickeriprodukter sjunker, men Vedums snickeri klarade sig ändå bra. Bland annat tack vare en order på köksinredning till 17 nya lägenheter som byggs i Smyrnakyrkan i Göteborg.

Och i anslutning flygflottiljen på Såtenäs byggs en villastad med 86 exakt likadana hus med 86 exakt likadana kök. Alla från Vedum.

− Det var lite skillnad på den tiden, kan man säga, skrattar Lars Efraimsson. Då var det ingen som talade om tillval eller personliga lösningar. Köken levererades i delar som monterades på plats, och de var alltid omålade.

Nordvalla är en samling röda byggnader kring en gårdsplan. Även i dag förekommer viss produktion här, dock inte av Vedum. Även om företaget blev kvar här i nästan 20 år så var det mycket annat som förändrades decennierna efter kriget.

Företaget fortsätter att utvecklas och växa. Från början av 1950-talet tar Viktors söner Eskil, Folke och Paul allt större ansvar för verksamheten. Nu sker också ett avgörande steg från bysnickeri till modern snickeriindustri.

Det var framför allt Folke som stod för den tekniska kompetensen och som brann för att utveckla nya lösningar.

   − Det här var avgörande år, menar Lars Efraimsson. Efter kriget fanns ett stort uppdämt behov och det gällde att vara på hugget för att kunna leva upp till marknadens efterfrågan.

Gemenskap och ansvar
Ett led i utvecklingen var de nya lokalerna på Storegården, den plats där Vedum Kök & Bad fortfarande huserar, även om lokalerna är tillbyggda vid ett flertal tillfällen.

− Man var helt enkelt tvungen att rationalisera verksamheten för att hänga med i utvecklingen. Ännu tydligare blev det när miljonprogrammen kom igång 1965. Tack vare de åtgärder som bröderna gjort kunde man då fortsätta att expandera och växa i takt med marknaden.

Samtidigt tror jag att man behöll mycket av den gamla känslan av bysnickeri, på samma sätt som vi på senare år fortsatt att upprätthålla den speciella gemenskap och ansvarskänsla som vi kallar för Vedumandan.

Nu har vi tagit oss tillbaka till kontoret och fabriken. Där träffar vi Stig Ryberg, som är något av Mr Vedum. Inte bara för att han har arbetat på företaget sedan 1964 utan också för att stora delar av hans familj jobbat här.

− Ja, min far arbetade här först, och min bror har jobbat här tidigare. Nu arbetar jag, min hustru, min dotter och hennes man här. Och så har vi ett barnbarn som har haft extrajobb. Men det är ju inte unikt för vår familj, påpekar han. Vi är flera som har haft hela vår familj i företaget.

Av samtalet förstår man att Stig Ryberg alltid trivts på Vedum. Särskilt sedan de första kvinnorna anställdes i produktionen 1982. Då blev stämningen ännu bättre än den varit tidigare.

− Jag tror att det är viktigt att Vedum är ett familjeföretag, säger han. Det alltid nära till ledningen och jag känner att man alltid har kunnat prata med dem. Det är också skönt att vi har huvudkontor och all produktion här på plats. Det blir en bra gemenskap på det sättet. 
Stig Ryberg fortsätter:

− Om jag skulle säga något om den speciella anda som genomsyrat Vedum så länge jag arbetat här, så är det dels att det är tryggt och trivsamt, dels att vi alltid varit noga med att hålla ordning och reda på allting. Det tycker jag är viktigt. 

Renodling av verksamheten
I ungefär tio år kunde Vedum surfa på den efterfrågevåg som miljonprogrammet startade. I slutet av 1970-talet var Vedum fortfarande ett företag som främst var fokuserat på produktion. Man tillverkade sina köksskåp men fungerade också som underleverantör av garderober till exempelvis IKEA.

Man tog också fram en serie med kontorsmöbler som man under en period hade viss framgång med. Bland annat levererade företaget möbler till det nybyggda polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Då hade Lars Efraimsson anställts och trots att han arbetade med just kontorsmöblerna föreslog han att tillverkningen skulle läggas ner.

− Jag tyckte helt enkelt inte att kontorsmöblerna passade ihop med helheten, minns han. Jag hade en känsla av att vi var tvungna att bestämma oss för vad vi skulle syssla med och renodla verksamheten. 1979 öppnade vi vår första utställning i Vedum. Det var också ett led i att vi ville bli tydligare i vårt erbjudande och marknadsföra oss mer mot konsument.

I slutet av 1970-talet hade också bröderna Lindberg börjat fundera på att sälja verksamheten. Folkes son Ola och Eskils son Anders blev nya ägare, tillsammans med Lars Efraimsson. De beslöt att börja fasa ut en del av legoproduktionen och satsa mer på de egna produkterna.

− Vi har under åren fortsatt att få förfrågningar om legotillverkning men vi har hållit fast i det beslut vi tog då, säger Lars Efraimsson. Jag tror att det är viktigt för att det aldrig ska vara någon tvekan om vad Vedum står för och vad man kan förvänta sig av våra produkter. Mitt motto var ”Kompletta kök i rätt tid” och för att leva upp till det var det ibland nödvändigt att tacka nej till jobb.

Genombrott på Bo 85
I början av 1980-talet började företaget arbeta mer medvetet med att marknadsföra sina produkter. 1984 gjordes hela köksprogrammet om och serierna fick kvinnonamn. Året därpå kom ett stort genombrott då man fick uppdraget att inreda köken i 400 av de lägenheter som visades på bostadsmässan Bo 85 i Upplands Väsby.

− Det var helt klart ett avgörande ögonblick. Det var första gången vi fick chansen att visa upp oss i ett större sammanhang och vi fick mycket uppmärksamhet.

Under andra hälften av 1980-talet inträffade två saker som fick en avgörande betydelse för Vedum framtida utveckling. För det första köpte man badrumsföretaget Joker of Sweden och tog hem produktionen till Vedum.

− Vi anade en lågkonjunktur redan då och ungefär som när Viktor Lindberg startade biograf, tänkte vi att det skulle vara bra att ha ett ben till att stå på, säger Lars Efraimsson.

För det andra det andra köpte man en gammal väderkvarn i Vedum och renoverade det till utställningslokal och mötesplats för kunder och samarbetspartners.

− Det var en viktig händelse både i praktiken och symboliskt. Det stärkte oss internt och externt att vi fick en så speciell plats att ta emot våra kunder och samarbetspartners på, berättar Lars Efraimsson över hemlagad lunch i den lilla matsalen högst upp i Kvarnen

I början av 1990-talet slog lågkonjunkturen till. Oron var stor men Vedum klarade sig bra genom byggkris och räntechocker. Perioden präglades också av att Anders Lindberg insjuknade i cancer och avled 1993. Lars Efraimsson ersatte honom som vd.

− Början av 90-talet var förstås en jobbig tid på flera plan, säger Lars Efraimsson. Vi tog viktiga beslut för företagets framtid, bland annat om en stor tillbyggnad, samtidigt som konjunkturen svängde nedåt och Anders var sjuk.

Jag minns att Eskil Lindberg kom in på kontoret varje dag när jag blivit vd och frågade hur det gick, och jag kunde inte svara annat än att det rullar på. Då sa han, ”det är bra, vi ska bli de sista som stupar”.

Nya generationer, nya idéer
Några år efter beslutet, 2001, slutade Lars som vd, och hans son Magnus tog över som vd. Ytterligare fyra år senare köpte bröderna Magnus Efraimsson och Niklas Efraimsson ut Ola Lindberg och Lars och driver nu företaget vidare.

− Jag brukar säga att Viktor och hans generation stod för hantverket, hans söner för industrialiseringen, Anders, Ola och jag för marknadsföring och datorisering och den nuvarande generationen för utvecklandet av varumärke och design.

Vad som kommer härnäst? Det vill inte Lars Efraimsson spekulera i.

− Jag brukar säga att vi är gammalt företag som alltid tänker nytt. Så trots vår långa, obrutna tradition klarar vi av att förnya oss. Varje generation har tillfört sin kunskap och sina idéer. Det är det som är vår styrka. Så framtiden lämnar jag med trygga händer över till andra.