Kvarnen nu och då

År 2000 tog vi beslutet att bygga till Kvarnen för att skapa ännu bättre förutsättningar för framtiden och den fjärde april 2002 hade vi en nyinvigning. Förutom tillbyggnaden på 600 kvadratmeter renoverade och förändrade vi de gamla delarna av lokalen. Totalt har nu Kvarnen en yta på 1300 kvadratmeter som utgör en unik, representativ miljö med trevlig atmosfär för våra kunder, och en bättre arbetsmiljö för våra medarbetare.

Kvarnen erbjuder idag fyra våningsplan med olika funktioner. På första våningsplanet finns reception, kontor, personalutrymmen och vår köksutställning. Här har vi även byggt upp en del som vi valt att kalla ”Hela Vedum” där vi visar upp hela vårt sortiment samlat – från kök och badrum, till tvättstuga och förvaring. 

En trappa upp visas våra badrum och tvättstugor, och där har vi också ett konferensrum. Längst upp i Kvarnens topp har vi inrett med ett kök och en matsal för att kunna laga mat, äta gott och umgås. Här blir man påmind av historiens vingslag, då det gamla kvarnhjulet fortfarande finns på sin plats.

Kvarnens historia

En typisk holländare
Kvarnen är en av Sveriges främsta representanter för ”holländarna”. Den har en ovanligt harmonisk byggnadsstil. Dessutom hade den ett utmärkt läge vid dåvarande riksvägen mellan Skara och Göteborg. Den 15 meter långa kvarnstocken, som förmedlade kraften från vingarna till malstenarna, levererades från den närliggande orten Larv. Det var inte utan mödor som den mycket kraftiga stocken forslades till Vedum med hjälp av oxar. De första malstenarna kom från Lugnås Qvarnstenar – då en stor stenindustri söder om Mariestad. Häggatorps kvarn, som Kvarnen då kallades, finns med i den gamla leveransboken för år 1880.

Hårda tider
Jordbruksnäringens beroende av klimatet var ödesdigrare förr än nu och kvarnens kapacitet utnyttjades inte till fullo under 1800-talets slutskede. När den driftige patron Friberg, som även startade ett gårdsmejeri, gick bort 1886 såldes både kvarn och gods till Olof Olsson. Samma år övertog Gustav Holm egendomen och sålde den i sin tur till Henrik J. Heyman. 1895 blev August Ullgren ägare till Häggatorp. Vid sekelskiftet drabbades kvarnen av en orkan. De mäktiga vingarna bröts av och hamnade långt ute på gärdet. Efter detta oväntade avbrott i driften bröts också kvarnens och godsets gemensamma historia. 1903 köptes kvarnen av en mjölnare och en snickare – bröderna Andreas och Anders Andersson från orten Magra, cirka tre mil från Vedum. Kvarnen rustades upp och fick nya vingar på plåtskodd axel. Under en tioårsperiod malde de så mycket man kunde få ut av vindkraften.

Ny kraftkälla
År 1913 köptes kvarnen av det nybildade Vedums Elektriska Kvarnbolag. Året därpå fick kvarnen nytt namn – Vedums kvarn. Den förste arrendatorn och mjölnaren hette Axel Andersson. När elkraftinstallationen och några tillbyggnader var klara 1914 blev vingarna sysslolösa. De ruttnade så småningom, monterades ner och bars bort år 1932. Vädrets växlande temperament hade inte längre något inflytande. Remmar och stenar gick lika regelbundet som kilowattmätaren. Den nya kraftkällan gav inte bara de som arbetade i kvarnen en ny frihet, deras kunder kunde även ta sig en sväng till Vedums station och affärer i väntan på sitt mjöl. De hann också med en tågtur till Vara och bolaget. När elkraften installerades kasserades det gamla maskineriet. Man rev också en stor del av träkonstruktionerna och ersatte dem med nya snickerier. När vinden drev kvarnen gick det en axel från drivhjulet i kvarnens övre del ner till bottenvåningen där tre malstenar var placerade i triangel. Vid elektrifieringen byttes dessa malstenar ut. Fyra nya, gjutna kvarnstenar placerades i rät linje. År 1920 byggdes kvarnen till på östra sidan och 1926 installerades valsverk och sikt.

Gyllene tider
Kvarnen hade stor omsättning under 20, 30 och 40-talen med cirka 450 kunder inom en mils radie. Under vintermånadernas kontinuerliga drift, innan hästarna användes i vårbruket – maldes ända upp till 75 lass säd per dag. De som arbetade i kvarnen sov då ungefär fyra timmar per dygn. Kvarnen var igång dygnet runt. Sven Kaspersson hade en hektisk tid som kvarnföreståndare under åren 1924-1946.

Tull och avgifter
Fram till 1938 betalades malningen med cirka en procent av säden. Därefter betalades 70 öre för inmalning av en säck. Finmalning kostade 75 öre per säck och gröpe låg på 50 öre säcken. Många säckar råg, vete och havre maldes till mjöl under kvarnens storhetstid. Karl Ottosson, mjölnare under åren 1946-1958, fick däremot känna på en dalande konjunktur.

En farlig konkurrent
Besöken i kvarnkammaren glesnade med åren. På varje gård fanns så småningom en liten gröpkvarn och säden maldes på hemmaplan. 1963 bommades Vedums kvarn igen. Då hade den siste mjölnaren Herman Larsson, redan lämnat den.

Mot nya mål
Utan vingar och utan kunder stod kvarnen tom från 1962 till 1970. Då köptes den av Brita Larson på Holmängen i Gudhem. År 1974 köptes kvarnbackens fastigheter av skulptören Bertil Y. Svensson (BYSON) från Fristad. Han använde kvarnen som ateljé. Ytterväggarna fick ny spånbeklädnad och den vackra plåtkupolen målades innan fastigheten såldes till Marguerite Lindström 1987. 1988 köptes kvarnen och huset av Vedums kök AB. Vad som hänt sedan dess är en ny och spännande historia.